Jag är ett Indigobarn

Ja - Det är förlösande! Det känns som om jag äntligen har landat i mig själv. Att jag har "hittat hem". Hittat rätt. Fått det bevisat för mig att jag Inte är något ufo eller är psykiskt sjuk. Kanske att jag inte längre behöver söka mig till psykiatriker, med rädsla för att det är något "fel" på mig. Jag har ju alltid bara känt mig så himla Annorlunda.

Ingenting jag själv har lyckats med att precisera eller sätta fingret på direkt. Men så i torsdags inträffade något minst sagt - förlösande! Jag fick det berättat för mig - Jag är ett Indigobarn!

Det kanske låter löjligt, men för mig var det av största vikt och betydelse. Jag drog en liknelse med någon som äntligen "kommer ut ur garderoben", och vågar stå upp för sin sexuella läggning. Det kunde liknas vid någon som inte än blivit medveten om att den är homosexuell till exempel, men ändå känner sig så otroligt "annorlunda" i olika situationer eller omkring olika människor. Som att det bara är allmänt svårt att finna sin plats. Svårt att umgås med jämnåriga, komplicerat att se på sina jämnåriga lekkamrater. En känsla av att inte känna sig "hemma i sin egen kropp". Jag minns så väl när jag var liten, och växte upp. Jag ville nästan alltid vara för mig själv, leka själv, behövde inte ringa någon kompis. Min mamma blev lite bekymrad minns jag, hon ville så gärna att jag skulle gå ut och leka med mina jämnåriga, istället för att sitta själv. Men jag trivdes med mitt eget sällskap. Hur svårt kunde det vara att förstå? Förutom när det gällde vuxna människor. Då ville jag mer än gärna vara med och socialisera. Sitta runt bordet, diskutera, dricka en kopp te och umgås med mina föräldrars jämnåriga.

Det kändes naturligt och rätt för mig. Det kändes okomplicerat, till skillnad från att leka med barnen. I den här miljön trivdes jag som allra bäst. 

Ibland kände jag att min mamma kunde bli irriterad över att jag alltid valde att sitta med det vuxna sällskapet, även när hon försökte omvända mig. Det kunde göra mig riktigt förolämpad, och jag bekymrades över att mamma inte såg mig som den jag kände mig som. Efter en tid började jag säga: "Mamma, jag är som en 30-ring i en barnkropp. Här var jag ganska liten, och min mamma skrattade mest åt mitt påstående, vilket jag kan förstå. En annan hade väl skickat mig till psyket. 

När jag kom upp i tonåren blev det ännu värre, och jag hävdade att jag inte kände mig hemma i min kropp. Först började jag misstänka att jag kanske var homosexuell, sedan att jag kanske var transsexuell. Men inget av alternativen verkade stämma överens med min egentliga känsla. Det var ju knappt så jag förstod den själv. Men jag kände mig fortsatt - Annorlunda. Och det var inte särskilt rogivande.

I tonåren var det särskilt jobbigt, då många jämnåriga började ifrågasätta om det var "min mormor som talade om för mig hur jag skulle vara, eller hur jag skulle uttrycka mig i tal och skrift". Det var definitivt så att jag inte hittade min plats i tonåren. Och allt jag längtade efter var att bli sedd som en vuxen i andras ögon, utan glåpord eller undringar. Det var ju det jag var. Men min kropp visade omvärlden något helt annat. Detta fick mig att börja avsky den jag såg. Den jag såg, som inte var jag. Som inte gjorde mig rättvisa. 

Idag är jag 22 - och ju mer jag fyller, desto mer tillfreds känner jag mig. För att desto mer blir jag sedd som en riktig "vuxen". Men desto äldre känner jag mig i sinnet, och det har kunnat skrämma mig ibland. Varför känns det som om jag redan har levt ett, två, tre eller flera liv?`Varför känns det som jag är en senior? Varför känns det som om jag redan har levt ett helt liv, och säkert flera?!

Detta har gnagt och gnagt i mig under en förfärligt lång tid. Det har inte varit någon trevlig känsla. Men nu - känner jag äntligen att jag har funnit svar på just detta. VARFÖR det är som det är, och VARFÖR det alltid har varit så. Varför jag inte har passat in, hur mycket jag än har ansträngt mig för att göra det, eller varför jag inte har känt mig tillfreds och hemma i min egen kropp. Jag är ett Indogobarn!

Detta löser också upp ett flertal andra frågetecken som gnagt i mig länge, länge. Frågor som rör känslomässiga resonemang och ageranden, och denna insikt känns Livsviktig för mig.   

Det har blivit en väsentlig del av min identitet. Och tack vara det, är detta någonting som jag nu kan Lära mig mer om, och som jag kan hantera att leva med. 

Nu har jag förstås missat att tala om Hur jag fick reda på, och förstod att det var Indigobarn och ingenting annat som det hela rörde sig om...

Jag var på en medial seans i torsdags som jag hade sett fram emot. Jag valde just denna seans med stor omsorg, då den som skulle besöka oss ikväll var Peter Wiklund, som vid ett tidigare tillfälle hade avslöjat något om min person som onekligen var ett faktum. Det var visserligen inte Peter som hade seansen just den gången, men däremot satt han med som åskådare under seansen, och lämnade ett budskap till mig som han hade fått till sig när seansen var över. 

Därför bestämde jag mig för att närvara när just Peter skulle vara medium. Jag har för övrigt kvar samma goda känsla när det gäller den här människan, och har precis fått reda på att han certifierats av den kvinna jag ser upp till mest av alla.

Det var Peter som talade om för mig att jag var ett Indigobarn. Att även om jag "känner mig annorlunda", är det en "normal sensation" av ett Indigobarn.

Jag ska snart börja i en cirkel inom medialitet. Det ser jag fram emot. Under tiden arbetar jag mycket självständigt, och försöker gå på de mediala demonstrationer som jag finner särskilt tilldragande. Jag brukar lita på min intuition fullt ut i de här sammanhangen.

Någonting sade mig att det är rätt. Därför ska jag börja i denna mediala cirkel på tisdag.

Som en god nyhet kan jag också nämna att jag lyckades heala mig själv helt och hållet från ett migränanfall i morse, med hjälp av ärkeängeln Rafael och de andra änglarna. Det kändes särskilt viktigt att bli av med den just idag, då jag inte ville förpesta lördagen med en migränattack för mig och min kille som stannat över.  

Här kan ni som är nyfikna på mer detaljer, läsa om vad som gör ett Indigobarn. 

http://www.indigobarn.se/33392369

Tack & hej!